Någonting smart

Jag har ett ryck av jag-vill-blogga-mera!
Det kommer antagligen hålla i sig kanske tre dagar, i bästa fall. Jag ska hur som helst försöka njuta de här tre dagarna, eller tja, snarare blogga. Irriterad över att jag vill skriva, för andra, men inte vet vad jag vill skriva om och samtidigt inte bryr mig om andra läser. Märklig mening... Såhär: Det finns för det mesta ungefär tusen saker att skriva om, men som är tillräckligt privata för att inte släppas ut på internet vind för våg. Där till exempel mina föräldrar läser det.

Jag har en liten (jättestor) crush på Varga. Varga är mammas och pappas finska lapphund. Hon är helt fruktansvärt söt, glad, intelligent och ganska... osäker. Typ, "Oj, det rör sig lite konstigt, jag backar och viker ner mina öron till hakan." Fast hon är rät tuff ändå. Man säger "Nej, gå ut därifrån, sluta!" och hon säger "Neeeeej, titta vad snäll jag är!" och smyger liksom vidare, försiktigt försiktigt. Ibland visar det sig att hon gjorde någonting man ville låta henne göra, som att hämta sin favoritleksak bakom soffan och komma och leka med en, men för det mesta handlar det om att hon har hittat någonting på marken som är hennes nya bästa vän för alltid. Och så kan man ju inte ha det, JAG är hennes bästa vän för alltid...
Hon har fått tillåtelse att väcka mig på morgonen nu. Hon gör det genom att slänga upp frambenen i sängen och säga "Godmorgon livet är underbart!!!!!!!!" och leta efter mina händer för att börja tugga på dem (inte tugga så mycket som slemma ner) och bara yra runt som en glädjetornado. Som sagt, både underbar och jobbig. Jobbig för att jag sover, och ligger ner vilket innebär att hon har fritt fram att tugga på (slemma på) min näsa också. Men det kan det vara värt, har man en bra dag slutar det med att hon ligger bredvid en i sängen och är jätte-jättemysig.
Fantastisk hund. Jag vill också ha...

De senaste dagarna har det dykt upp inlägg från mig, på facebook, där jag nämner bonsai-kokokatten. Detta handlar självklart om Malte, om någon missat det. Malte är liten (därav bonsai), fast han börjar bli relativt gammal. Han är också en katt (därav katten). Vi vet inte riktigt varför han är så liten, men det verkar rimligt att det beror på en viss näringsbrist när han var liten. När han kom till oss så var han jätteliten och sjukt mager. Om man höll honom framför matskålen kämpade han desperat för att ta sig fram till den, vilket är lite hjärtekrossande hos en femveckors kattunge som får plats i en ficka och väger 350g.
Men, han lever och är nöjd idag.
Varför han även kallas koko? Tja... Det ska väl först och främst sägas att det är ett ganska kärleksfullt uttryck. Utom möjligen om jag skulle säga det när han får för sig att hoppa jämfota på Flinta när hon och jag sover, men jag tror jag skulle välja andra, mer passande epitet i de lägena.
Malte är ändå lite koko. Han verkar inte riktigt ha förstått att (här kommer en lista! Länge sen nu)
-Om en katt morrar och fräser på en så ska man sluta med det man gör och låta katten vara i fred (särskilt om man är en hälften så stor katt)
-Det är dåligt att ha hela sitt huvud i munnen på en hund (rätt drag är inte att försöka gå därifrån så mycket som att protestera med klorna. De vanligaste ögonskadorna på hund är tydligen orsakade av katter, de är inte direkt försvarslösa)
-Om någon knuffar bort dig/lyfter bort dig/kastar något på dig vill de inte ha dig där. Flytta på dig (i alla fall om du är en förkrympt katt)
-Om det går förbi en hund som tycker om att ha ditt huvud i sin mun är det oklokt att börja leka med dess svans
-När du har blivit nerknuffad från en säng tre gånger i rad, och morrad på av en sovande katt, är du inte välkommen i sängen.
-Hundmat och kattmat är olika saker (det här verkar i och för sig många hundar ha väldigt svårt för, utan att vara särskilt koko...)

Malte är hursomhelst väldigt söt, och jag försöker vara lite snäll mot honom. Utom när han hoppar på Flinta, då är det krig...

Edit: Fast en gång har jag faktiskt räddat HONOM från Flinta! Hon höll fast hans huvud och klöste honom rätt intensivt i ansiktet, jag misstänker att han hade varit jättejobbig jääääääättelänge och att hon hade gett upp på mer civiliserade sätt att säga "Dra åt skogen". I alla fall, jag är lite snäll mot honom ibland!

Mer eller mindre jul i alla fall! Det är omkring 13h kvar till julafton, och jag bara vet att det kommer bli skinka ikväll, nygriljerad och jättegod. Jag har inte slagit in en enda av julklapparna än, men de finns åtminstone, och om jag slår in dem imorgon hoppas jag att det dyker upp ännu lite julstämning.

Nu ska jag spela tetris, istället för att duscha/klä på mig/något annat vettigt. Men det är roligt att spela tetris, jag kan inte göra det hemma och på något konstigt vänster är det säkert bra för mitt spatiala tänkande också. Så det är okej.

Hem-hemma. För nästan en hel månad.

Det är fantastiskt hur mycket hemma det fortfarande är, efter fyra månader på annan ort. Jag har ändå börjat få ihop ett nytt liv, men... nä. Det här är ändå rätt ställe för mig, liksom.

Inga pudlar, min katt... Flinta låg i min säng hela natten. Jag blev väckt av liten hund som kom in i mitt rum och sa "Hej! Godmorgon! Världen är underbar och jag älskar livet!", och när jag sa ".. vaa? Jag sover.." sa hon "Åååh, du är vaken, du är den bästa människan i världen!" och Flinta sa "Åh, du är vaken! Vad härligt, då ska jag komma fram till ditt ansikte så ska vi mysa innan du går upp!" och sen sa jag "Nej! Jag är inte alls vaken låt mig sooooovaaa" och Varga hoppade upp i sängen istället. Till slut fick jag någon att ropa ner henne så att jag kunde somna om i alla fall.

Välbehövlig sömn efter en veckas värdelös sömn. Jag har verkligen känt av att det varit tentor på gång. Men nu är det över, snart förstår jag säkert att det inte är bara det att jag inte behöver plugga just nu, utan att det faktiskt inte finns någonting jag skulle kunna plugga (allting utöver skolarbetet räknas inte) också.

Gjort årets första jultryfflar. Ska bli lite mer, men inget i någon större omfattning. Gott ska det bli, julstämning hoppas jag på. Men det bästa med julen är, i år, att vara hemma.

Det är fantastiskt att det ska vara så sjukt lätt att dra på sig en fånig förkylning. Igen.

Shit vad det snöar...

Jaja, hur som helst: Helt fantastiskt. Och jättetråkigt. Det är i och för sig därför jag inte står utomhus och spelar med AK just nu, vilket kan vara rätt positivt om det snöar hälften så mycket i Malmö som det snöar här... Och ja, hade jag inte varit förkyld innan hade jag väl blivit det då. Och nu har jag ju massor av tid att skriva klart labrapporten. Och dricka kaffe, iofs. Kaffe är bra.

Inget vettigt att säga, fantastiskt. Om en vecka idag åker jag hem-hem i en månad över jul. Har en stark känsla av att det kommer vara underbart i en vecka, rätt tufft i en vecka och sen typ som vanligt i två veckor. Ja.
Och Flinta får jag hälsa hur mycket jag vill på! Det är ju det bästa, faktiskt.

De sa "Inom de första sex veckorna behöver man ha fått svar på tre frågor: Kommer jag att passa in? Kommer jag att få vänner? Kommer jag att klara studierna?"
För mig har det tagit betydligt längre. Men ja, jag tror jag hänger kvar.