-

Okej, det förra inlägget sög. Innehöll till och med kryptiska hänvisningar till saker jag inte vill prata om! Shit, jag är så skicklig!

Nytt försök:
Det var en gång två tomater som skulle gå övre vägen. Den ena hette Felix och den andra hette Urban (och nu kom internskämtet, snälla, läs aldrig den här bloggen igen)

*slår mig själv i huvudet*

Nytt försök, tagning två:
Jag älskar dina bröst
De ger mig tröst
De är så fina

De lindrar min pina
En kudde så skön
Silikon på mön


Svenskauppgifter FTL.

Hm.

Jag var på väg att fortsätta sträva efter att förvirra folk med det här inlägget, men så var det Någon som sa "Lägg ner det då. För tillfället." (i blå Georgia). Så... vi hörs någon gång!

PS. Det är alltid rätt tillfälle att ta emot goda råd.

PPS. Vem f*n är Anna Anka?

Jag

har bestämt att det är hög tid för mig att välsigna världen med ytterligare ett egocentriskt inlägg. F*ck yeah.

Ni får helt enkelt skylla er själva när ni för en gångs skull låtit mig ha en dag (nästan) helt fri. För övrigt ville mina fingrar skriva "hög tid för" som "hö fig dö", ungefär. Och så skakar de.

Mitt humör har legat i någon sorts mellanting, med "Jag älskar den här världen" och "Herregud, jag vill inte ha NÅGON kontakt med någon i den här världen!" i stort sett hela dagen idag. Det positiva härrör från att jag suttit och gråtit till givesmehope.com. Så blödig.
Och FML känns så skrämmande meningslös efter det där.

La camisa negra. En låt jag kan, på låtsas-spanska. Jag älskade den, så jag bestämde mig för att jag skulle kunna sjunga med i hela. Gick på några veckor. Ingen text, ingenting. Men jag kan melodin och vokalerna, ungefär. Ligger en massa felaktiga konsonanter i det jag sjunger också, men de... tja, de är felaktiga.
Jag gör så rätt mycket (EDIT: Bestämmer mig, fullföljer). Gjorde åtminstone, tidigare. Vet inte riktigt hur det är med det längre. Det är liksom inte alltid så att jag fullföljer varje detalj i det jag bestämt mig för. Rubiks kub som skulle vara klar förra julen? Knappast. Matte D som skulle vara klar efter sommaren? Knappast. Långsiktiga projekt är nog inte min grej, kanske. Men... kortsiktiga? Brukade vara det. En dag senare, och jag vet inte längre.

Kanske är för feg för vissa saker, helt enkelt. Illa.

RSS 2.0