Ibland vill jag bara skriva

Oftast för att påminna mig själv om att ja, det är faktiskt så man gör. Du kan det här. Du är rätt bra på att skriva, inte bara formellt, även om du nästan aldrig gör det längre. Även om det blir så klyschigt så det nästan gör ont att läsa det.

Det är en sån där sak som jag gärna vill vara bra på, vill gärna se mig själv som någon som kan skriva. Jag antar att jag identifierar mig med den egenskapen till viss del, som med så mycket annat. Det var väl därför jag skaffade den här bloggen, till att börja med, för att jag skulle kunna skriva av mig när jag kände att jag behövde. Det var länge sen sist, men nu är jag tillbaka. I ungefär ett inlägg, eller så.

Beskriva. Jag vill beskriva någonting.

Inte något verkligt, något klart overkligt. Det är lättare, och mitt huvud säger till mig att jag inte är i form för att göra något svårt just nu. Tyvärr verkar jag inte kunna fokusera ordentligt på någonting heller. Jag letar, söker.

 

Sätta ena foten framför den andra, känna snarare än höra ljudet när den landar. Nästa fot. Smaken av luft, smaken av ingenting. Andas. Andas. Rytmen, andas. Myggor, orkar jag slå efter dem? Finns de ens? Steg. Du studsar fram bredvid, med lätta steg som nästan känns som ett hån. Andas. Använder dina ord för att glömma alla platser det bränner på. Flämta fram ett enstavigt svar, tappa rytmen i andningen. Backe, fan heller, jag ger inte upp, nya steg, HELVETE, steg-steg-steg-steg-över. Andas, andas, fortsätt. Lyfta huvudet, var är vi? Hälften. Huvudet hänger igen, fortsätt andas. Droppe i pannan, droppar på armarna. Det regnar. Underbara regn. Fortsätt. Vad säger du? Slutspurt. Öka. Lyft huvudet, lyft benen, dra, kliv, fokus, snart-snart-smärta. Ramla inte. Hatar att resa mig upp efteråt.

 

NU. Tempo-tempo, tryck PÅ. Ta I, armar, ÖKA. Din jävel, jag ska om dig. Ben. Mer ben. Mer. Upp ur vattnet, hitta läget DÄR. Andas inte. Andas inte. Runt, mer ben, sträck, få igång armarna igen. Kom IGEN. Fan heller, jag ska ikapp och om. Smärta. Det skiter jag i, ta i mer-mer. Ingenting kvar nu, öka. Sluta andas. Jag behöver ingen luft. Nej. Sträck ut-sträck, där, slut, vila. Var är kanten? Andas. Smärta. Huvudet ovanför vattnet. Smärta.

Nästa gång tar jag dig. Bra jobbat.


RSS 2.0