Blogga
Jag har ett ryck av jag-vill-blogga-mera!
Det kommer antagligen hålla i sig kanske tre dagar, i bästa fall. Jag ska hur som helst försöka njuta de här tre dagarna, eller tja, snarare blogga. Irriterad över att jag vill skriva, för andra, men inte vet vad jag vill skriva om och samtidigt inte bryr mig om andra läser. Märklig mening... Såhär: Det finns för det mesta ungefär tusen saker att skriva om, men som är tillräckligt privata för att inte släppas ut på internet vind för våg. Där till exempel mina föräldrar läser det.
Jag har en liten (jättestor) crush på Varga. Varga är mammas och pappas finska lapphund. Hon är helt fruktansvärt söt, glad, intelligent och ganska... osäker. Typ, "Oj, det rör sig lite konstigt, jag backar och viker ner mina öron till hakan." Fast hon är rät tuff ändå. Man säger "Nej, gå ut därifrån, sluta!" och hon säger "Neeeeej, titta vad snäll jag är!" och smyger liksom vidare, försiktigt försiktigt. Ibland visar det sig att hon gjorde någonting man ville låta henne göra, som att hämta sin favoritleksak bakom soffan och komma och leka med en, men för det mesta handlar det om att hon har hittat någonting på marken som är hennes nya bästa vän för alltid. Och så kan man ju inte ha det, JAG är hennes bästa vän för alltid...
Hon har fått tillåtelse att väcka mig på morgonen nu. Hon gör det genom att slänga upp frambenen i sängen och säga "Godmorgon livet är underbart!!!!!!!!" och leta efter mina händer för att börja tugga på dem (inte tugga så mycket som slemma ner) och bara yra runt som en glädjetornado. Som sagt, både underbar och jobbig. Jobbig för att jag sover, och ligger ner vilket innebär att hon har fritt fram att tugga på (slemma på) min näsa också. Men det kan det vara värt, har man en bra dag slutar det med att hon ligger bredvid en i sängen och är jätte-jättemysig.
Fantastisk hund. Jag vill också ha...
Det kommer antagligen hålla i sig kanske tre dagar, i bästa fall. Jag ska hur som helst försöka njuta de här tre dagarna, eller tja, snarare blogga. Irriterad över att jag vill skriva, för andra, men inte vet vad jag vill skriva om och samtidigt inte bryr mig om andra läser. Märklig mening... Såhär: Det finns för det mesta ungefär tusen saker att skriva om, men som är tillräckligt privata för att inte släppas ut på internet vind för våg. Där till exempel mina föräldrar läser det.
Jag har en liten (jättestor) crush på Varga. Varga är mammas och pappas finska lapphund. Hon är helt fruktansvärt söt, glad, intelligent och ganska... osäker. Typ, "Oj, det rör sig lite konstigt, jag backar och viker ner mina öron till hakan." Fast hon är rät tuff ändå. Man säger "Nej, gå ut därifrån, sluta!" och hon säger "Neeeeej, titta vad snäll jag är!" och smyger liksom vidare, försiktigt försiktigt. Ibland visar det sig att hon gjorde någonting man ville låta henne göra, som att hämta sin favoritleksak bakom soffan och komma och leka med en, men för det mesta handlar det om att hon har hittat någonting på marken som är hennes nya bästa vän för alltid. Och så kan man ju inte ha det, JAG är hennes bästa vän för alltid...
Hon har fått tillåtelse att väcka mig på morgonen nu. Hon gör det genom att slänga upp frambenen i sängen och säga "Godmorgon livet är underbart!!!!!!!!" och leta efter mina händer för att börja tugga på dem (inte tugga så mycket som slemma ner) och bara yra runt som en glädjetornado. Som sagt, både underbar och jobbig. Jobbig för att jag sover, och ligger ner vilket innebär att hon har fritt fram att tugga på (slemma på) min näsa också. Men det kan det vara värt, har man en bra dag slutar det med att hon ligger bredvid en i sängen och är jätte-jättemysig.
Fantastisk hund. Jag vill också ha...
Kommentarer
Trackback
