Någonting smart

Mer blogg! Senast jag pratade med läskiga Karin (haha, jättelänge sen jag tänkte på det smeknamnet!) sa hon att jag kanske borde blogga oftare, så att jag inte verkar så trött hela tiden. Eller något liknande. Minns inte, var sjuuuukt trött vid tillfället. Att jag var sjukt trött är nu bekräftat i och med att jag sov förbi klockan imorse, vilket jag bara gör när jag är så sjukt trött. Faktiskt.

Men nu är det rätt bra! Lite ont i ryggen, jättestor väska att släpa på i några dagar, men annars så. Känner mig... stabil. Om man jämför med stressvågen igår. Har förberett presentationen vi ska hålla imorgon, packat klart väskan, insett att jag inte kommer komma ikapp med skolarbetet den här helgen heller samt att det inte är någonting som säger att jag inte blir klar med labrapporten åtminstone. Det funkar.

Ser verkligen fram emot att åka hem i helgen. Lite synd att jag missar F1 Röj, men jag tror jag kommer ha rätt kul ändå, ärligt talat. Fullt upp, men bara roligheter. Ja.

Fast det är lite tråkigt att blogga... Egentligen, liksom. Känner att det ska ha hänt något nytt som är värt att prata om. Vilket det inte har.

Jepp, ensam hemma. Cheesecake i kylen, lugna och stillsamma hundar. Musik. Fri tillgång till TV, kök och vad jag vill.

Men bäst av allt är nog att jag känner mig ordentligt utvilad. Och att det känns möjligt att komma ikapp i skolarbetet med bara en måttlig ansträngning, för första gången på länge.

Och sämst är att jag inte har varit i vatten på riktigt sen i juli och inte simmat sen i juni.

Grattis, systerkär!

Jag måste ha varit fem eller någonting sånt, och du och Jessica lekte med lego inne på ditt rum, det som är mammas och pappas rum nu. Ni tyckte jag var lite irriterande, för att jag skrattade så mycket, så ni fick mig att springa ut varje gång jag skulle skratta. Vilket var typ hela tiden. Jag hade jätteroligt :)

Smulan hade sin valpkull, den första tror jag. Vi var ensamma hemma, valparna var jättesmå fortfarande. En av dem, jag antar att det var Håde, ingen annan av dem var så stor, välte ut vattenskålen över deras tidningar. Du höll i dem på en handduk medan jag bytte tidningar, för du var förkyld så du borde inte hålla på med dem alls men särskilt inte där de skulle vara hela tiden. När vi var klara sa du "Så! Har man räddat livet på valpar då!"

En gång, innan Natalie var född, så lade du min hand på din mage när hon hade hicka. Jag kunde inte sluta le, då heller.

Syster :)

Nu var det länge sen jag skrev igen. Mycket som har hänt.
Jag var hem-hemma förra helgen, och det var fantastiskt. Jag vet att man inte kan vänta sig att allas liv tar en paus när jag försvinner och att jag bara ska kunna kliva in på min vanliga plats, men så var det den här gången. Jag hann träffa de flesta jag ville träffa, även om det kanske bara blev en halvtimme på centralen, jag fick dricka magners på tunnan och jag blev påmind om vad som är så jobbigt med nattbussarna. Natalie verkade knappt medveten om att jag hade varit borta, och Flinta tyckte rätt bra om mig. Mammas och pappas nya valp är alldeles för söt för sitt eget bästa och blev precis lagom förälskad i mig.

Och igår var det bal. Den tog aldrig slut. Det var efterfest i mattehuset, och vi dansade i flera timmar där också. Jag har nött sönder strumpbyxorna jag hade och mina fötter är alldeles svarta. Jag fick hänga med massor av nya människor, och min klänning blev inte alltför fläckig. Om man jämför med vissa andra. Det är skönt att det finns fler än jag som liksom inte vill att festen ska ta slut, även om det blir morgon och dag.

Och jag har dansat med en professor!