Någonting smart

Sneaky att uppdatera en blogg han inte vet existerar när han ligger och sover några meter bort, och skriva om honom? Japp, det är nog det. Lite väl så. Så, jag ska skriva om något annat!

Som Karin. Den ena av världens bästa Karinar, som fyller år idag, 21. Kanske inte den största födelsedagen, men ändå! En av mina Karinar fyller år liksom, den med håret. Jag får inte krama henne idag, men vi kan åtminstone höras per telefon. Och det ska vi göra. Så fort det inte är någon som ligger och sover i samma rum.
Karin... Karin. Ja. Jag skulle vilja skriva någonting så där så det betyder någonting. Så jag sitter här och ler när jag ser vad jag skrivit, och så att Karin (hej Karin!) gör det när hon läser. Men det finns liksom för mycket att välja på. Peta på överarmarna/kittla i sidan, som vi gjorde första åren på orkestern? Hur bra det kändes när jag fick syn på henne i Frankrike när jag fick hälsa på? Hennes skratt?  Eller någon av de sorgligare tillfällena? Jag vet inte. Det är för mycket, vi delar för mycket för att jag ska välja.

Ja.

(okej, det där kanske kräver något av en förklaring: Ibland känner man Ja, ibland känner man Nej. Ibland känner man ingetdera, men de tillfällena behandlas närmare på annan plats (annan tid). Och nu kände jag, Ja. Bara. Vet inte kring vad, för det fanns ingen fråga, men det brukar det inte göra. Det är en bra känsla ändå.)