Någonting smart

Nollningen är över. Helt. Typ. Alltså... jag vet inte. Bitterljuvt har just fått en ännu tydligare definition, kanske?
Mitt huvud gör ont. Hälften är väl förkylningen (som jag tror gillar bihålorna) och hälften är nog festerna och sömnbristen. Mer eller mindre.

Revyn var galet rolig, filmen var jättebra, jag fick bra bordsplacering och det kändes löjligt bra att få sätta på sig Teknologmössan och sjunga Teknisk Fysik och vifta med tofsen och mössan.

Sen gick föset upp och sa hejdå. Och så kom man på att det var slut på nollningen nu, att det inte skulle springa runt superhjältar och fixa allting längre. Vi kastade ner dem i sjön Sjön, och nästa gång jag såg dem kände jag inte igen dem. Inte ens de som inte hade haft mask från början. Överfös hade rakat skägget (och det var ett väldigt fint skägg innan dess) och klippt håret och färgat bort blonderingen så hans hår var svart igen.
Och nollningen är över nu. Jag är etta, men just nu känns det nästan lite frestande att hoppa av och söka in till nästa år igen, bara för nollningen. Jag får väl faddra eller något.