Ett inlägg var fjärde dag

Ungefär. Det är väl ungefär så mycket tid jag känner att jag har. Självklart stämmer inte det, jag har massor av dötid som går åt till ingenting, men så är det väl alltid? Dötid räknas helt enkelt inte om man egentligen borde göra något annat, och riktig dötid är faktiskt rätt tråkigt... finns aldrig något att göra när det inte finns något att göra. Och allt det som finns att göra när det finns något att göra är inte lika roligt att göra när det inte finns något att göra. Om ni vet vad jag menar hänger ni säkert med i det där.
Men den här helgen har varit rätt underbar. Jag har varit igång precis lagom mycket i veckorna för att ha den här... produktiviteten i kroppen, eller vad man ska säga. Jag har faktiskt velat göra saker, och jag har tagit tag i de saker jag har varit tvungen att ta tag i. Jag har plockat undan i rummet, cyklat förbi simhallen och sett mig omkring, pluggat ikapp matten och fysiken, handlat, tränat... och till och med hunnit sova ut. Det innebär i och för sig också att det inte finns någon som helst chans att jag kommer vara vaken och pigg till skolan imorgon, men jag har redan vant mig vid att göra kaffe och hälla i termosen innan jag sticker på morgonen. Har till och med gått så långt att jag nästan somnar på första föreläsningen till och med om det är en eftermiddagsföreläsning, om jag inte har något kaffe. Så det gör nog ingenting om jag sover för lite till imorgon, jag har ändå några timmars sovmorgon på tisdag. Och det kommer vara den lättare sorten av sömnbrist, en natts för lite sömn, inte fyra veckors.
Jag pratade med Natalie idag. Lilla gumman. Hon hade tydligen varit hemma hos mig igår, sa hon. Jag tror inte hon förstår det där med att flytta... Men det var roligt att göra miner mot henne i webcam. Och Linda försökte prata med mig, men det gick inte så bra. Märkligt det där.
Natalie... Shit, vad jag saknar henne. Och allt. Även om det börjar bli liv av det här också så är det massor som fattas för att det ska bli rätt. Hur många år sen var det som det gick en månad utan att jag träffade en Karin, liksom? För att inte ens prata om min familj... Och Flinta. Kattreklamerna på TV är jobbiga... Men det finns i alla fall ett slut i sikte, jag ska komma ihåg det istället för att det är en månad dit. Det är kortare än jag redan varit här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0