Någonting smart

Osby är mysigt. Jag har fått en rundtur med bil genom samhället, och det var... tja, mysigt. Det känns helt underbart att få bo så här nära en sjö, jag ser den från min övervåning. Och jag säger "min övervåning" för att jag typ har hela övervåningen för mig själv. Känns lite som mer utrymme än jag kan göra av med, men det går nog att leva med.
Jag bor med tre hundar, och jag måste förklara för dem att jag inte vill ha dem i mitt knä. Det verkar som om de förstår, efter lite övertalning.

Jag kan nog vänja mig vid att vara här. Just nu känns det... avvaktande positivt? Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig, men det känns bra och ändå alldeles för overkligt för att vara på riktigt.

Och jag förstår inte än. Jag vet inte när jag kommer att förstå heller, om jag kommer att förstå. Att det är svårt att försöka träffa min familj och mina vänner, svårt på riktigt. Och att jag faktiskt börjar på högskola i övermorgon.

Hur som helst, jag ska försöka uppdatera det här lite oftare, eller något. Kanske. Och försöka packa upp mina grejer i etapper, dels så det blir som jag vill ha det och dels för att jag tror att det kommer bli successivt lättare att packa upp, ju mer hemma jag känner mig.

Om det här inlägget är svamligt så får ni hjärna hålla i minnet att jag sovit typ en, en och en halv timme i natt och suttit i bilen i sex timmar sen dess. Och flyttat hemifrån. Det torftiga språket skyller jag på det i alla fall. Inte ett enda utropstecken... jag är verkligen trött då.