Lite senare
Okej, jag tror att jag kanske skulle kunna klara av att skriva något sammanhängande nu, om än ointressant.
Det finns liksom inte så mycket annat att göra.
Nollningen är rätt underbar, faktiskt. Jag har hunnit äta middag hemma en gång den senaste veckan, men det är helt okej ändå. Det är massor av fester, massor av sånger, massor av lekar. Mest lekar. Rulla ner för backar, sparka såpafotboll, leka bläckfiskkull, stå i ring och skrika "Dålig fisk!", pepparkakskull, hoppa och skrika om hur bra vi egentligen är...
Det finns verkligen en sång för varje tillfälle. Ska vi åka buss? Klart vi har en sång för det! Ser vi någon från en annan sektion? Inga problem! Ska vi äta? Jaa, den sången måste alla kunna... Gå åt ett annat håll? Gå till en speciell lokal? Har vi bara tråkigt?
Det enda jag inte hört en sång för än är att sova. Det kanske är därför man aldrig sover... Två nätter på soffa, en natt på marken. Ölen kostar tio kronor och gör att man somnar ändå, när man väl får chansen. Och så är vi studenter, det finns alltid kaffe när man väl måste upp.
Och sen går det förbi någon som har lockigt hår, eller så tittar jag en halvmeter till vänster och ser en bild på någon man saknar, eller så går det en katt över vägen och så plötsligt sticker det till igen, det där som man liksom aldrig har tid att känna efter om. Eller så bestämmer sig mp3-spelaren för att Denied var en låt man skulle lyssna på, eller så luktar det på något visst sätt eller så blir det en tonartshöjning i musiken eller så är det någon (faktiskt massor) som spelar blåsinstrument i ens faddergrupp...
Det bästa med nollningen är att man har för roligt för att egentligen känna efter.
Det finns liksom inte så mycket annat att göra.
Nollningen är rätt underbar, faktiskt. Jag har hunnit äta middag hemma en gång den senaste veckan, men det är helt okej ändå. Det är massor av fester, massor av sånger, massor av lekar. Mest lekar. Rulla ner för backar, sparka såpafotboll, leka bläckfiskkull, stå i ring och skrika "Dålig fisk!", pepparkakskull, hoppa och skrika om hur bra vi egentligen är...
Det finns verkligen en sång för varje tillfälle. Ska vi åka buss? Klart vi har en sång för det! Ser vi någon från en annan sektion? Inga problem! Ska vi äta? Jaa, den sången måste alla kunna... Gå åt ett annat håll? Gå till en speciell lokal? Har vi bara tråkigt?
Det enda jag inte hört en sång för än är att sova. Det kanske är därför man aldrig sover... Två nätter på soffa, en natt på marken. Ölen kostar tio kronor och gör att man somnar ändå, när man väl får chansen. Och så är vi studenter, det finns alltid kaffe när man väl måste upp.
Och sen går det förbi någon som har lockigt hår, eller så tittar jag en halvmeter till vänster och ser en bild på någon man saknar, eller så går det en katt över vägen och så plötsligt sticker det till igen, det där som man liksom aldrig har tid att känna efter om. Eller så bestämmer sig mp3-spelaren för att Denied var en låt man skulle lyssna på, eller så luktar det på något visst sätt eller så blir det en tonartshöjning i musiken eller så är det någon (faktiskt massor) som spelar blåsinstrument i ens faddergrupp...
Det bästa med nollningen är att man har för roligt för att egentligen känna efter.
Kommentarer
Trackback
