Babbelbubbel
Inte hänt någonting idag. Alls, egentligen. Har suttit vid datorn mer än på länge (minst tre veckor), lagat mat och bakat en kaka. Och det är allt.
Ändå är jag jättetrött... vet inte om det beror på förkylningen eller den lilla, lilla katten som låg och sov i mitt knä för en timme sen. Jag blir alltid sömnig av varma små sovande varelser i mitt knä, på ett bra sätt.
Jag kommer sakna Natalie.
Imorgon träffar jag en av dem jag ska bo hos, min mammas systers man (jag tvekar att egentligen kalla henne Moster, för jag har bara träffat henne två gånger och ingen visste att hon fanns de första sju-åtta åren av mitt liv... det känns overkligt, bara), för första gången på typ fem år. Det känns lite nervöst, men inte väldigt. Jag tror att jag börjar bli avtrubbad för allt som har med den här flytten att göra, eller om jag bara dövar alla känslor... Jag är varken glad eller ledsen över det längre, känns det som.
Men det kanske släpper snart. Hoppas jag. Igår var första gången på länge som jag faktiskt såg något att se fram emot med att flytta ner (utom programmet då, det ler jag brett varje gång jag tänker på), och det kändes väldigt bra faktiskt. Det som behövdes var kanske någon annan som var lite taggad på det.
Jag hoppas han är trevlig.
Ändå är jag jättetrött... vet inte om det beror på förkylningen eller den lilla, lilla katten som låg och sov i mitt knä för en timme sen. Jag blir alltid sömnig av varma små sovande varelser i mitt knä, på ett bra sätt.
Jag kommer sakna Natalie.
Imorgon träffar jag en av dem jag ska bo hos, min mammas systers man (jag tvekar att egentligen kalla henne Moster, för jag har bara träffat henne två gånger och ingen visste att hon fanns de första sju-åtta åren av mitt liv... det känns overkligt, bara), för första gången på typ fem år. Det känns lite nervöst, men inte väldigt. Jag tror att jag börjar bli avtrubbad för allt som har med den här flytten att göra, eller om jag bara dövar alla känslor... Jag är varken glad eller ledsen över det längre, känns det som.
Men det kanske släpper snart. Hoppas jag. Igår var första gången på länge som jag faktiskt såg något att se fram emot med att flytta ner (utom programmet då, det ler jag brett varje gång jag tänker på), och det kändes väldigt bra faktiskt. Det som behövdes var kanske någon annan som var lite taggad på det.
Jag hoppas han är trevlig.
Kommentarer
Trackback
