Det finns en orsak till att många filer i min dator är döpta efter datum
Jag har min världsbild klar för mig, jag har mina idéer om mänskligheten och människan klar för mig. En viktig del av det jag tror på, min religion om man så vill (nej, jag tror inte på någon gud), är att det man tror på är sanningen. Oavsett vem man är eller vad man tror så är det man tror sant i den verklighet man lever i och måste förhålla sig till. Tror man att pyramiderna byggdes av utomjordingar är det ens sanning, och det är bara fel att förhålla sig till pyramiderna som om människor byggt dem. Nu är de flesta av oss överens om att pyramiderna byggdes av människor, en fantastisk prestation, men inte omänsklig. Detta ger att det är sant för oss att deras (alltså de som tror att pyramiderna byggdes av utomjordingar) sanning är felaktig, och i visst mått också att de är mindre begåvade som inte kan se att människan kan göra det omöjliga. I alla fall, det finns motsättningar mellan två olika personers tro (vilka två personer som helst) och därmed motsättningar mellan deras verkligheter.
Våra verkligheter stämmer överens på de flesta punkter, men skillnader kommer finnas där. I den enes värld är det sant att det inte är en snygg tröja, i den andres är det sant att det ÄR en snygg tröja. Båda kommer agera som om deras uppfattning är sanningen. (Det är även möjligt att den ene istället agerar som om tröjan vore snygg, om den ene även tror att den andre skulle bli sårad annars och dessutom tror att det är fel att såra någon. Men det är bara en parentes.)
Poängen med det här långa resonemanget är att alla alltid har rätt, oavsett vad man påstår, så länge man tror på det.
Problemet som jag stött på är att jag inte behandlar min tro som sanningen. Jag tror inte på någon gud, och så är det bara. Det är klart att det kan finnas en gud, men jag tror inte på det. Alltså finns det ingen gud i min verklighet. Alla med på det?
Inte jag! Varje gång jag reflekterar kring detta om gudom så slutar det på något sätt med att jag tänker "Om gud finns" istället för "Om gud fanns". Ser ni skillnaden?
Det är ett ganska dåligt exempel, men i mina tankar finns det alltid en gardering, "OM jag nu har rätt" eller "OM det nu inte är så att jag har fel". Det öppnar för nya funderingar och förståelse för andra verkligheter, vilket är sant att det är bra, men det stör mig ändå. Att jag inte ens låter mig själv tro på något av det mest grundläggande i det jag tror på när hela resonemanget bygger på att det är så.
I alla fall: Det var det här jag tänkte skriva om.
Jag sa ju att hon såg poufy ut!!!!
Jag har tänkt på en sak, jag skulle också vilja tänka utan ord, för då kanske jag skulle komma på fler sånadär komplicerade saker och känna mig cool. Det enda jag har kommit på är att alla människor egentligen har samma favoritfärg. Eller nåt, jag orkar inte förklara.
Sött inlägg btw, väldigt lättsamt ;) (ja, jag retas med dig, vart med om det förut?)
<3
Haha, det är sant XD Well done!
Och: Jag tror jag förstår vad du menar, ändå... Men alltså, det finns typ människor som inte har någon favoritfärg också, är det typ att de inte kan se "rätt" färg?
Nää, aldrig... inte skulle väl du? :P
kompis.. du tänker för mycket.
ändå måste jag dubbelkolla: har du tänkt på att det kanske är så att din sanning om gudom är att gud kanske finns? "Det är klart att det kan finnas en gud, men jag tror inte på det. Alltså finns det ingen gud i min verklighet." det är där det brister, ju. ser du ju själv förstås, för det går dig på nerverna. du tror inte på att en gud finns men du är öppen för förslag. du.. tvivlar. på sätt och vis. när du säger "jag tror inte på det, men okej, jag medger att det kan finnas en chans att jag har fel.." är det som att säga "okej, vad har du för argument? du kanske kan få över mig till din sida, låt se nu..."
och pi säger "Att välja tvivel till livsfilosofi är som att välja orörlighet som transportmedel."
du måste skilja på tro och sanning. du tror inte på en gud, men nåt i dig säger "well, what about that fucking tea-kettle?" och det är ju en fråga du tydligen valt att inte ignorera. fine. det kanske finns en gud. du tror inte på det än, men du vet att det skulle kunna vara en sanning som du förbisett. lite som att du är en av de där snurriga människorna som tror på att pyramiderna är gjorda av utomjordingar för att människan inte klarar av det.
..men snurra inte in dig genom att smosha ihop olika saker med varandra. låt inte nån del av ditt förnuft komma i vägen så att säga. eller, förnuft och förnuft...
fuck this. jag ska sova nu. briefa mig om det här var vettigt på nåt sätt, eller om du lyckas komma fram till nåt.
du ska få tillbaka din bok också. och så ska du tamejfan läsa berättelsen om pi. efter att jag läst den, förstås. ^^
godnatt.
Wow, Hanna, kolla in! Någon FATTADE allt det dör du skrev och lyckades svara någon tre gånger så flummigt! :O
Min "grej" är att vi bara har döpt färgerna till olika namn, typ som att min grön är din lila osv. Fast vi har ju liksom.. Bytt, så det går inte att bevisa. Och tt det då finns en färg somn bara "passar" alla ögon. Sen att det finns folk saom inte har någon favoritfärg - det kanske är nåt fel på dem eller nåt, jag får fundera mera. :)
Det här borde jag nästan försöka besvara i ett eget inlägg eller något...
Okej, DL först: Jo, jag vet inte om vi pratat om det förut eller något, just att alla ser färger på olika sätt eller vad man ska säga. Så... japp. :P
Okänd person: Woah. Alldeles för mycket för kommentarerna på min lilla blogg. Skickar mail eller något istället, okej? Om någon annan är intresserad av att veta vad jag svarar, säg till!
