Någonting smart

F*ck that! Antingen så vet ni eller så avser jag inte att ni ska få veta.

Jag vill skriva bara för att jag fått ett smakprov på hur skrivande kan se ut. Det är som när jag hört Snuff och känner att jag också vill kunna skriva om vreden, innan jag inser att jag inte vet hur det känns att vara arg. Riktigt arg. Jag kan inte skriva om saker jag inte känner till, jag kan inte skriva den rena smärtan eller den rena vreden.

Det är mörkt i mitt rum. Det blir ännu mörkare för att skärmen är så ljus, så fort jag vänder bort blicken från den så ser jag bara mörker. Jag gillar mörker. Det känns tryggt... Mörker och vatten, det är mina element. Borde vara, åtminstone, men jag saknar texten, orden, bokstäverna. Men jag klarar mig utan dem, tankarna är källan till allt. Tankarna... de ordlösa, känslolösa. Tänker ni i ord, i bilder? Eller varken eller? För min del är det oftast ingetdera. Någon gång då och då i ord, men det saktar ner processen så mycket. Vägen från problem till slutsats kräver inte ord, kräver inte siffror eller bilder. Association till association, dröm till minne till ordlös förståelse.

Jag älskar tankar.