Någonting smart

Star Wars-maraton, alla filmer i sträck. Tre till halv sex. Skitkul! Tror jag tyckte tredje filmen var bäst, faktiskt. Kan vara så att det bara var jag som hade ont i hjärtat under dess helhet, men... det hade jag i alla fall. För mig är det något sånt som gör en film bra, och en bok för den delen, just den typen av känslor. Jag kan inte riktigt förklara det, men det finns där, den där obestämda känslan av oundviklighet och... vad det nu är. Herregud, jag kan inte förklara något alls så det låter vettigt... Jag ska ge upp det här nu. Den trdje filmen var bäst, helt enkelt. Och eftersom det här är min blogg är det bara min åsikt som räknas. Jag är ledsen, folk, men så är det. Okej, egentligen är jag inte ledsen. Det är rätt skönt att släppa fram sin arroganta, egocentriska sida.

Jag är helt sjukt trött. Någon gång när jag orkar ska jag skriva ett kul inlägg om A-brunnar och streck på gatan. Till dess är det här vad ni får nöja är med:

Vad är det med författare och att bli sämre? Alla som har läst Sagan om Klanen Otori räcker upp en hand! =låtsas räkna er= Okej, spelar roll. Poängen är att i den senaste boken är meningarna platta, korta och tråkiga. På de första två sidorna i den första boken är kvaliteten så sjukt mycket högre! (Min inställning kan ha något att göra med att jag började med den senaste boken direkt efter Gösta Berlings saga, men jag tror inte det är hela grejen) Har författaren blivit sämre? Jag vet inte, det vore så... fel. Att man skulle bli sämre på något för att man gör det ofta? Snarare så att h*n har tappat kärleken till språket. Berättandet kanske handlar om händelserna, snarare än själva berättelsen och berättandet som sådant. Jag vet inte, för mig är båda centrala i en bok, språk och handling. Det är samma översättare till båda böckerna, för övrigt.

Jag förstår det bara inte.