Ni vet vad jag tycker om rubriker
Jag var på väg att göra en ny lista. Det var inte meningen, att det här skulle bli en blogg med bara listor i hela tiden. I och för sig har jag ingen aning om vad som faktiskt var meningen heller, så egentligen gör det väl inte så mycket. Men jag är ändå inte redo att kategorisera den här än, som en listblogg.
Ikväll har jag tänkt. Mest på saker jag inte undrar över, det har känts bra. Att följa de gamla tankegångarna och hitta samma slutsats. Jag har även irriterat folk, eller bara en person egentligen. Hoppas jag åtminstone, så ni inte alla sitter och stör er på mig. Jag har spelat Blockwars, gått upp en nivå i ranking och vunnit några matcher. Alltid trevligt.
Är det här ett tråkigt inlägg? Ja.
Om en vecka och en dag är jag i Frankrike. Jag ska träffa Karin igen. Första gången sen... 26:e augusti? Jag tror det var då.
Sju månader. Sju jävla månader. Nu när jag ser tillbaka på det... kan en evighet vara kort? För det känns som om det var en evighet sen, och ändå måste det ha gått fort. Jag minns fortfarande... allt. Jag minns inte att jag har gått runt och saknat hela denna tid, jag minns enskilda kvällar och dagar av smärta. Jag minns kvällar av att skriva brev, skriva och skriva och skriva. Jag minns tårar.
Och det är vad jag kommer kunna se fram emot efteråt, igen. Men jag kommer få träffa henne, äntligen. Sen är det bara tre månader, och när jag ser tillbaka på det kommer det kännas som om det gått jättefort. Efteråt.
Ikväll har jag tänkt. Mest på saker jag inte undrar över, det har känts bra. Att följa de gamla tankegångarna och hitta samma slutsats. Jag har även irriterat folk, eller bara en person egentligen. Hoppas jag åtminstone, så ni inte alla sitter och stör er på mig. Jag har spelat Blockwars, gått upp en nivå i ranking och vunnit några matcher. Alltid trevligt.
Är det här ett tråkigt inlägg? Ja.
Om en vecka och en dag är jag i Frankrike. Jag ska träffa Karin igen. Första gången sen... 26:e augusti? Jag tror det var då.
Sju månader. Sju jävla månader. Nu när jag ser tillbaka på det... kan en evighet vara kort? För det känns som om det var en evighet sen, och ändå måste det ha gått fort. Jag minns fortfarande... allt. Jag minns inte att jag har gått runt och saknat hela denna tid, jag minns enskilda kvällar och dagar av smärta. Jag minns kvällar av att skriva brev, skriva och skriva och skriva. Jag minns tårar.
Och det är vad jag kommer kunna se fram emot efteråt, igen. Men jag kommer få träffa henne, äntligen. Sen är det bara tre månader, och när jag ser tillbaka på det kommer det kännas som om det gått jättefort. Efteråt.
Kommentarer
Trackback